Personlig assistans har funnits sedan 1994. Tanken bakom assistans är att möjliggöra för personer med omfattande funktionsnedsättningar att kunna leva ett liv så likt andra som möjligt. Den personliga assistansen innebär att du får hjälp av en eller flera personliga assistenter att göra sådant du inte klarar själv. Assistenten ska hjälpa dig med det du inte själv klarar av på det sätt som du själv anser är lämpligt.
Personlig assistans är en insats inom LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). För att ansöka om personlig assistans så kan du kontakta en LSS-handläggare eller biståndshandläggare i din kommun eller ansöka direkt hos Försäkringskassan.
Du kan få personlig assistans genom beslut från
För att få personlig assistans gäller följande
Om du inte har rätt till personlig assistans så kan kommunen bevilja andra stödinsatser till personer med funktionsnedsättning, både enligt LSS och socialtjänstlagen (2001:453) (SoL).
För att ha rätt till en insats inom LSS så måste du tillhöra någon av de tre personkretsarna. Du kan ansöka om stöd om du har något av följande:
Det är kommunen som avgör om du tillhör en personkrets eller inte.
Ansvaret för insatsen personlig assistans är fördelat mellan kommun och staten, det vill säga Försäkringskassan.
Personer som har grundläggande behov som överstiger 20 timmar i veckan i genomsnitt, kan få personlig assistans beviljad av Försäkringskassan genom Socialförsäkringsbalken, SFB, Assistansersättningen, LASS. Du ansöker på Försäkringskassans hemsida.
Assistansersättning beviljas och administreras av Försäkringskassan. Assistansersättningen är de pengar som ska betala exempelvis lönen för en personlig assistent, administrativa kostnader, utbildning av assistenterna och omkostnader (merkostnader som uppstår för att du har personlig assistent t ex kaffe och entrébiljetter). Du kan själv välja om den personliga assistenten ska anställas genom kommunen, ett privat företag, ett kooperativ (förslagsvis GIL!) eller av dig själv.
Personer som har grundläggande behov som inte överstiger 20 timmar per vecka i genomsnitt, kan få personlig assistans beviljad av kommunen enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS 1993:387. För att ha rätt till insatser inom LSS så måste personen tillhöra den personkrets som beskrivs i lagen (1 § LSS).
Även om du får ett kommunbeslut för personlig assistans, så kan du själv välja om den personliga assistenten ska anställas genom just kommunen, ett privat företag, ett kooperativ (förslagsvis GIL!) eller av dig själv.
Om du har gjort din ansökan hos kommunen, men de i sin utredning bedömer att du har grundläggande behov som överstiger 20 timmar i veckan, så kan de hjälpa dig att anmäla detta till Försäkringskassan.
En närstående kan vara med under utredningen om du vill. Du kommer också att behöva lämna in intyg från till exempel din läkare, arbetsterapeut, fysioterapeut eller logoped. Det är viktigt att intygen blir bra och korrekt beskriver ditt hjälpbehov, var kritisk om de inte håller måttet!
Innan du får rätt till assistans görs en bedömning av ditt behov. Man börjar med att titta på sex grundläggande behov
Under utredningen så får du själv redogöra för vilka hjälpbehov du har. Du får i text eller under utredningssamtalet, eller både ock, ingående beskriva varje moment som du behöver hjälp med på ett eller annat sätt. Tänk på detaljerna! Glöm inte att ta upp hjälpbehov som du återkommande har, utan att de för den delen förekommer varje dag. Du kanske behöver hjälp med att klippa naglarna och peta öronen, under vintern kanske du behöver lägga en stund på att få icke samarbetsvilliga fingrar i vinterhandskar, kanske behöver du lite extra stöd när dagarna inte är som vanligt, kanske när det är dags att gå på kalas och så vidare.
Även om du betraktar ”hjälp under måltiden” eller ”hjälp vid toalettbesöket” som ett behov som exempelvis börjar med att du är toanödig och slutar med att du sitter med brallorna på i tv-fåtöljen igen, så styckas detta ned till små bitar som räknas i minuter i utredningen. Var noga med att specificera alla moment som du behöver hjälp med och när någon behöver vara närvarande och varför.
Om du får beviljat personlig assistans för de grundläggande behoven, så kan du också få personlig assistans för dina övriga behov. Övriga behov definierar du själv, det kanske är att dammsuga, gå till stallet, delta i bostadsrättsföreningens styrelse eller hämta barnen på förskolan.
Du kan överklaga om du inte är nöjd med beslutet.
När du har fått ett beslut från kommunen eller Försäkringskassan så är det dags att välja assistansanordnare.
Det finns tre sorters anordnare:
GIL är ett brukarkooperativ, som alltså ägs och drivs av de assistansberättigade själva. Om du väljer GIL som assistansanordnare så blir du en del av brukarkooperativet. Det är inte jobbigt eller svårt att vara medlem i ett assistanskooperativ, du väljer själv hur mycket du vill engagera dig (exempelvis sitta i styrelsen eller valberedningen eller inte alls!). Det är inte svårt att byta till GIL som assistansbolag.
Enligt oss finns det förstås bara fördelar med ett kooperativ.
Är du nyfiken eller kanske skeptisk? Är du intresserad av att gå med i GIL? Hör av dig med dina frågor till Mattias Loveson, som är en av dem som guidar nya assistansberättigade i GIL. Han svarar på alla dina frågor och hjälper dig med allt inför den dag du går med eller byter till GIL som assistansanordnare. Du når Mattias på mattias@gil.se eller ring 031-63 21 92.
När du anlitar ett assistansföretag så köper du assistans av denne med din assistansersättning. Pengarna betalas i regel ut direkt från kommunen eller Försäkringskassan till assistansbolaget baserat på hur mycket assistans du beviljats och därefter använt. Detta baseras på tidrapporter.
Hos GIL går det till så här:
Assistansanordnaren tar arbetsgivaransvaret, vilket innebär bland annat att anställa assistenter, hantera löner, skatter och avgifter, ansvara för assistenternas arbetsmiljö och redovisa till Försäkringskassan och Skatteverket.
Många som får avslag kan ha rätt till annat samhällsstöd. Många som får avslag för assistansersättning har stora hjälpbehov och stora svårigheter i sin vardag. Många som ändå inte får assistans har behov som ingår i de fem grundläggande behov som enligt lagstiftningen kan ge rätt till assistansersättning. Att ens ansökan om ersättning avslås innebär alltså inte att Försäkringskassan bedömer att personen inte är i behov av stöd, men att stödet inte kan ges inom ramen för assistansersättningen. Dessa behov behöver tillgodoses av andra delar av samhället.
Ofta kan personer som inte har rätt till assistansersättning ha rätt till personlig assistans hos kommunen enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387) (LSS). Vissa behov kan också tillgodoses genom insatser med stöd av socialtjänstlagen (2001:453). För att ha rätt till insatser inom LSS så måste personen tillhöra den personkrets som beskrivs i lagen (1 § LSS). Insatser enligt socialtjänstlagen kan beviljas till personer utanför personkretsen.
Du kan få juridisk hjälp av anställda på GIL:s kontor.
Om du inte har rätt till personlig assistans så kan kommunen bevilja andra stödinsatser till personer med funktionsnedsättning inom Lagen för stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). LSS innehåller tio olika typer av hjälp för att ge stöd och service. Dessa insatser finns:
Du kan läsa mer om insatserna på 1177.